En småbarnsmammas vardag

Igår var en dag som jag aldrig mer vill uppleva. Som jag nämnde i tidigare inlägg så hade Albin en ordentlig kräknatt natten mot igår. Dagen efter var han pigg och började äta lite smått fram tills kl 11, då började han att kaskadkräkas som aldrig förr. Det var fruktansvärt att se, det forsade rakt ut som ett vattenfall från hans mun. Han bara fortsatte och kräkas och kräkas och kräkas, när han hade kräkts i 2 timmar fanns det ingenting kvar att kräkas ut, men han fortsatte hulka och vek sig dubbel och man såg hur magen drog ihop sig. Han blev snabbt påverkad, blev alldeles slö och hängde som en trasa i famnen. Gjorde allt för att få i honom vätska, vi gav en tesked vatten och fick en halvliter kräks i retur. Vi ringde till BVC flera gånger utan resultat. Till slut fick vi tag på en distriktssköterska på vårdcentralen som sa åt oss att åka in akut med honom. Vi åkte till barnmottagningen som konstaterade att han var ordentligt uttorkad och de tog lite prover. Sedan fick vi prova ge vätskeersättning teskedsvis under några timmar. Nu gick det ganska bra, inga kräkningar i retur och Albin blev piggare ganska snart av salterna. Proverna såg bra ut men vi fick välja om vi ville stanna och de skulle sätta sond och dropp på honom eller om vi ville åka hem och ge vätskeersättningen ett försök och istället åka tillbaka om han blev sämre. Vi valde att åka hem och Albin somnade kring 20-tiden igår efter att druckit bra med vätskeersättning. Han vaknade inatt vid 1-tiden och var hungrig, han fick i sig nästan en full flaska välling och somnade gott på det.